Ganska ofta tänker jag på råttorna. Både dom vanliga som kilade runt bland brödrostar och bråte, och på dom där andra. Pissråttorna, som förpestade livet för den enda som vågade vara sig själv. Jag ska berätta om Krister. Min brorsa. Jag ska berätta vad det var som hände den där vidriga vintern.
Kaj älskar sin storebror Krister. Han vet och kan så mycket. Om rymden, robotar och parallella universum. Om att ta rätt buss och hitta de bästa grejerna på tippen. Krister vågar vara sig själv. Eller så kan han inget annat. Han är som han är. Det är bara det att det ställer till problem. Som med den där Sacke, till exempel. Till slut kan Kaj inte längre se på. Han måste göra något. Han måste rädda Krister
Ganska ofta tänker jag på råttorna. Både dom vanliga som kilade runt bland brödrostar och bråte, och på dom där andra. Pissråttorna, som förpestade livet för den enda som vågade…
Ántes liv har präglats av de samiska traditionerna. För honom är det självklart att han, som familjens enda barn, ska fortsätta arbetet med renarna. Men plötsligt finns det något annat där, något som pockar och drar. Känslorna för bästa kompisen Erik har utvecklats till något större. Men vad skulle alla andra säga om de visste? Föräldrarna, släktingarna, klasskompisarna? Går renskötarlivet att kombinera med det liv Ánte vill ha? Och Erik, vad känner han?
En berättelse om arv, släktrelationer och ett uråldrigt band till det som varit. Men också om förväntan, värme, om känslor som går som elektricitet genom kroppen. Himlabrand handlar om att välja vad för slags liv man vill leva, och Ánte ger en röst åt alla dem som - oavsett anledning - tvingas gå emot strömmen och vara modiga.
Moa Backe Åstot, född 1998, är renägande same och bor i Jokkmokk. Himlabrand är hennes romandebut.
Ántes liv har präglats av de samiska traditionerna. För honom är det självklart att han, som familjens enda barn, ska fortsätta arbetet med renarna. Men plötsligt finns det något…
En familj hittar sin drömtomt. Ett ruckel som står i vägen rivs och några gamla tallar sågas ner. Det är av dessa furor de ska bygga sitt nya hus. Här ska de leva, här ska de bo!
Men det är nåt konstigt med träden, de stretar emot. Kådan rinner och virket gnäller. Det är som att träden vore vid liv, alltså som av kött och blod ...
Märkliga saker börjar hända. En morgon är det barr i hela huset, och börjar familjen inte må lite konstigt?
Furan är en riktig rysare för barn och vuxna. En krypande, suggestiv och vacker bok om naturen och människorna i den.
En familj hittar sin drömtomt. Ett ruckel som står i vägen rivs och några gamla tallar sågas ner. Det är av dessa furor de ska bygga sitt nya hus. Här ska de leva, här ska de bo!…
1945 ställde Pippi Långstrump till med revolution i barnkammaren. Sedan dess har de hisnande, roliga, fartfyllda och oerhört underhållande berättelserna lästs och älskats av många generationer runt om i världen.
Pippi Långstrump är den allra mest kända av Astrid Lindgrens karaktärer i världen. Och populariteten består. Nu ges de tre textböckerna Pippi Långstrump, Pippi Långstrump går ombord och Pippi Långstrump i Söderhavet ut i nya, fina utgåvor med restaurerade fyrfärgsillustrationer av Ingrid Vang Nyman.
Pippi Långstrump är den allra första boken om Pippi Långstrump, den starkaste och snällaste och roligaste och rikaste flickan i hela världen. Hon bor i Villa Villekulla med sin häst och sin apa. En kappsäck full med gullpengar har hon också. I huset bredvid bor Tommy och Annika, och sedan Pippi flyttade in har allt blivit mycket roligare!
1945 ställde Pippi Långstrump till med revolution i barnkammaren. Sedan dess har de hisnande, roliga, fartfyllda och oerhört underhållande berättelserna lästs och älskats av många…
Maria och hennes bror Gabriel bor i ett land nära oss. Familjen har inte mycket pengar, men deras fröken är snäll och de har hittat en hund som får gulliga valpar. Om bara inte torkan hade slagit till, om bara inte Gabriel ramlat ner från taket, om bara inte sjukhusräkningen varit så dyr ... Till slut har familjen inget val. Marias och Gabriels föräldrar lämnar sina barn och beger sig till Sverige, ett konstigt land i norr. Där ska de plocka jordgubbar stora som äpplen och tjäna pengar så att de aldrig mer behöva oroa sig för någonting.
Jordgubbsbarn kallas de barn som blir lämnade hemma (i Rumänien) när föräldrarna åker utomlands för att tjäna pengar. Så här säger Sara Olausson om sin bok: I oktober 2013 lärde jag känna Felicia Iosif som satt och tiggde i närheten av där jag bor. Tillsammans gjorde vi boken Det kunde varit jag. Jordgubbsbarnen är en sorts fortsättning på den. Böckerna hör inte ihop men den är nästa steg i mitt arbete att göra det jag kan för att skapa större förståelse för människor i Felicias situation.
Maria och hennes bror Gabriel bor i ett land nära oss. Familjen har inte mycket pengar, men deras fröken är snäll och de har hittat en hund som får gulliga valpar. Om bara inte…
Tiger, Tiger, Tiger handlar om svårfångad kärlek till en vacker katt. Om att vilja klappa och vara nära, men inte hinna med. Grannens katt är alldeles för snabb för små knubbiga ben, inte ens vackra blombuketter och strömmingskaka lockar fram honom ur buskarna.
Mamma har alltid sagt att jag är "en unik människa" att jag är "annorlunda" och "speciell". Jag tror egentligen bara att det är ett snällare sätt att säga "konstig" på.
Nu hade jag exakt femtio dagar på mig på att bli en ny person. Eller ja, fyrtioåtta. Sedan var sommarlovet slut och skolan skulle börja. Det var givetvis inte lätt, men det var inte heller omöjligt. Om man kan åka till månen, borde man ju kunna bli populär? Eller? Jag skulle ta reda på exakt hur.
Sigge och hans mamma och syskon har flyttat från Stockholm till Skärblacka, hem till mormor och hennes pensionat. Sigge tycker att det är toppen. Nu kan han reboota sig själv och bli en ny människa. Planen är att bli omåttligt populär eller i alla fall att kunna prata med folk utan att de tittar på honom som om han var ett freak. Men hur gör man för att få vänner? Hur blir man populär? Och framför allt: Kan man fixa det på 48 dagar?
Mamma har alltid sagt att jag är "en unik människa" att jag är "annorlunda" och "speciell". Jag tror egentligen bara att det är ett snällare sätt att säga "konstig" på.
Tänk att du är Beyoncé.
Det är ett av de sämsta råden jag någonsin fått av min pappa, tror jag. När han sa det för en kvart sedan i hallen trodde jag att han hade fått en liten, liten hjärnblödning. Jag fattar inte hur han ens kom på tanken. Har han träffat mig någon gång?
Om det blir jobbigt, menar jag. Du är Beyoncé! Du är en stjärna, och inget kan nå dig, för du är Queen B, allt är lugnt.
Liv har levt hela sitt liv i en hyresrätt på Södermalm i Stockholm, men nu har hennes pappa plötsligt bestämt att de ska flytta ut på landet.
Så här är hon nu. I ett fallfärdigt ruckel i Småland, mitt ute i ingenstans. Busshållplatsen där hon står och väntar på skolbussen är omgiven av skog och skog och inget mer.
Att börja i en ny gymnasieskola kan vara jobbigt för vem som helst. För Liv blir det nästan katastrof. Utan något bekant att hålla sig i förvandlas hon från rätt blyg till ett fullfjädrat freak. I alla fall är det så hon beskriver sig själv. Hur vågar man säga hej till sina nya klasskompisar? Hur vågar man ens titta upp och möta någons blick?
Var normal. Tänk på Hannah i Girls. Få det här att funka.
Oftast kan Liv gömma sig och försvinna i mängden, men när de ska jobba två och två på franskan går det inte längre. Herregud, Gunnar kommer ju att få panik och sucka djupt redan efter fem minuter. Han kan ju inte veta att Liv faktiskt är jättekul, inuti huvudet.
Lisa Bjärbos berättelse om den blyga Liv och hennes översociala pappa lämnar ingen oberörd.
Tänk att du är Beyoncé.
Det är ett av de sämsta råden jag någonsin fått av min pappa, tror jag. När han sa det för en kvart sedan i hallen trodde jag att han hade fått en liten,…
Dom vuxna hatar Gropen. Dom tycker inte att vi ska vara där och leka för man kan dö.
- Åtminstone ramla och slå sej! säger Eva.
- En gång ramlade jag och slog mej, säger jag. Men det var inte i Gropen för det var i kuddis när Hannes skulle hoppa från ribbstolen och kom på mej istället för på tjockmattan.
Eva svarar inte. Hon bara gör liten mun och tittar bort.
-Gropen är ändå dålig, mumlar hon.
Gropen ligger bakom gymnastiksalen. Någon tog bort en massa grus där förr i tiden, nu växer det sly och stubbar och man kan vara där och leka. Hur länge som helst, hur roliga lekar som helst. Alla älskar Gropen - utom de vuxna. De hatar Gropen!
Dom vuxna hatar Gropen. Dom tycker inte att vi ska vara där och leka för man kan dö.
På savannen, under gassande sol, bor ett litet kattdjur med gröna ögon, skär nos och randig svans. Det är ingen vanlig kattdjursunge, den är varken randig som en tiger, svart som en panter eller fläckig som en leopard. Den lilla katten bryr sig till att börja med inte alls om det. Det spelar väl ingen roll vad man är för något? Inte förrän de andra djuren börjar fråga ...
Lejoparden är en fantastisk och hjärteknipande saga om utanförskap, vänskap och om vikten av att få vara som man är.
På savannen, under gassande sol, bor ett litet kattdjur med gröna ögon, skär nos och randig svans. Det är ingen vanlig kattdjursunge, den är varken randig som en tiger, svart som…
Maja kan inte sova. Hon vill, men hon kan inte. Varje natt ställer hon klockan på tio över ett. Vem ska annars väcka mamma, pappa och lillasyster när huset rasar ner i gruvhålet? Under sängen har hon en väska med ombyten, ficklampa och andra viktiga saker. Om de måste fly, hals över huvud.
LKAB spränger under jord och Kiruna ska flytta. Familjen har fått en ny fin lägenhet, men det enda Maja vill är att bo kvar i sitt gamla hus. Hon litar inte på politikerna och bolagscheferna som säger att stan inte kan rasa. Hon hör ju mullret av sprängningarna på natten, hon känner ju hur marken skakar!
Maja oroar sig för att bästisen Julia ska bli tvungen att flytta till Luleå och att Albin i parallellklassen ska bli kär i någon snygg handbollstjej. Men ingenting skrämmer henne lika mycket som gruvan.
Maja kan inte sova. Hon vill, men hon kan inte. Varje natt ställer hon klockan på tio över ett. Vem ska annars väcka mamma, pappa och lillasyster när huset rasar ner i gruvhålet?…
Jonas och Mia-Maria och Lotta bor i ett gult hus på Bråkmakargatan. De har så roligt hela dagarna, det finns väl nästan inga barn som har så roligt. Fast Lotta är envis som en gammal get, säjer pappa. Och hon har så mycket idéer, säjer morfar.
Jonas och Mia-Maria och Lotta bor i ett gult hus på Bråkmakargatan. De har så roligt hela dagarna, det finns väl nästan inga barn som har så roligt. Fast Lotta är envis som en…
Lillan, eller Lilian som hon egentligen heter, har en mamma som ibland dricker för mycket. Snart är det luciafest i skolan, men vill Lilian vara med om inte mamma kan komma och titta? Läraren Viktor tjatar om utvecklingssamtal och ställer massa jobbiga frågor som Lilian inte vill svara på.
Som tur är har hon sin bästis Nina, och storasyskonen Tanja och Tintin. Nina, som Lilian inte vågar berätta sin hemlighet för, Tanja, som mest är sur och ilsken, men som egentligen är världens schysstaste, precis som Tintin, storebrorsan som flyttat hemifrån och är ihop med Nelly. Fast det där med mamma skaver hela tiden, som en klump av oro. Tänk om någon får reda på hemligheten?
Imorgon är allt som vanligt är en fin, kärleksfull och berörande berättelse om en familj som många andra, om svårigheter och sorg, och om ett angeläget ämne, ovanligt i barnböcker.
Lillan, eller Lilian som hon egentligen heter, har en mamma som ibland dricker för mycket. Snart är det luciafest i skolan, men vill Lilian vara med om inte mamma kan komma och…
Barbro Lindgren och Eva Eriksson har i Max-böckerna skapat dramatik för föräldrar och barn i pekboksåldern. Max-böckerna har blivit moderna klassiker och nu kommer de i ny design.
Sommaren är varm och trevlig som den brukar i Mumindalen. Muminpappan sitter på verandan och Muminmamman lägger snäckskal runt rabatterna. Så en dag upptäcker de ett märkligt sken på himlen. Filosofen Bisamråttan säger att en komet ska träffa jorden. Alla små knytt packar ihop sina saker och flyr i panik. För var dag blir det stora, röda ögat på himlen allt större Men Mumintrollet och Sniff packar ner plättjärnet och saft, och beger sig rakt ut i farligheten.
Kometen kommer (1946, 1968) är den andra av Tove Janssons Muminböcker. En stor berättelse om äventyr så stora och farliga att man inte kan göra annat än som Snusmumriken - spela om dem på sitt munspel.
Sommaren är varm och trevlig som den brukar i Mumindalen. Muminpappan sitter på verandan och Muminmamman lägger snäckskal runt rabatterna. Så en dag upptäcker de ett märkligt sken…
De har flyttat isär, Siris föräldrar. På prov. Siri hoppas att de ska bli ihop igen. Deras hus ligger två kilometer från varandra, det är nog sju tusen steg. En dag när Siri egentligen ska vara hos pappa tar hon sig genom skogen till mammas gata. När hon kikar in genom mammas fönster sitter det en främling där inne - en man med mustasch. I mammas fåtölj.
De har flyttat isär, Siris föräldrar. På prov. Siri hoppas att de ska bli ihop igen. Deras hus ligger två kilometer från varandra, det är nog sju tusen steg. En dag när Siri…
Berit är alltid ute. Berit är en sån som har sand i pannan och galonisar fast det inte regnar. Nu vill hon leka med Flisan. Hon knackar på, ska vi va? säger hon. Men Flisan vill vara i fred och klippa med sin nya sax och smäller igen dörren. Då släpper mamma in Berit från andra sidan huset. Och just när Flisan ska borsta tänderna står Berit där. Hon säger att hon aldrig behöver gå hem och Flisan känner att hon måste lägga sig i soffan och blunda nästan helt. Till slut hör hon att Berit äntligen öppnar dörren och går. Fast hon kommer tillbaka igen, flera gånger. Hon har till och med glass med sig, men Flisan säger att hon är allergisk. Resten av dagen bygger Flisan med kappla, klipper med saxen och är inne och grejar för sig själv.
Nästa morgon har hon grejat klart. Saxen ligger där på bordet och ser tråkig ut. Vad ska hon göra? Flisan tar på sandalerna och går ut. Hon ska bara kolla lite. Och där, där är Berit! Det verkar som hon nästan kan vissla.
Ska vi va? säger Flisan. Okej, säger Berit. Ett rollbyte har skett och något nytt börjar.
Den till synes oskyldiga frågeställningen "Ska vi va?" rymmer det mesta; maktbalans, strategi och stora känslor. Pija Lindenbaums fina relationsdrama ställer en rad viktiga frågor om öppenhet och medmänsklighet.
Berit är alltid ute. Berit är en sån som har sand i pannan och galonisar fast det inte regnar. Nu vill hon leka med Flisan. Hon knackar på, ska vi va? säger hon. Men Flisan vill…
Det kör ihop sig lite för Malla, men ur misstagen växer mognaden. Eva Eriksson har skapat en fin klassiker, som nominerades till Augustpriset när den kom ut första gången.
"Jag är Alicia. Sexton, snart sjutton, med kolsyra i venerna och håret på svaj. Och nej, jag är kanske inte riktigt självlysande. Men det är fan på gränsen."
Efter en kort stund av insikt på en trång skoltoalett fattar Alicia ett beslut. Det här med att sitta i skolbänken och slösa bort både tid och talang håller helt enkelt inte längre. Hon är menad för något större. Dagen därpå slår hon igen sitt skåp för sista gången, lämnar gymnasiet bakom sig, och kliver ut i världen. Redo att göra stordåd, bara så där. "Jag menar ... hur svårt kan det rimligen vara?"
Redan när Alicia ska berätta för sin omgivning att hon hoppat av skolan börjar det jävlas. Bästa kompisen Fanny stirrar på henne som om hon vore en idiot. Skolan hotar med att koppla in kommunen. Alicias föräldrar stammar något ursinnigt om "vikten av en ordentlig utbildning" och "att tänka på sin framtid". Och mormor - som alltid, alltid annars står på Alicias sida - bara suckar trött. Vad är det här? Vad hände med att det mesta i världen brukade bli precis så som Alicia ville att det skulle bli?
Allt jag säger är sant handlar om hösten då Alicia egentligen borde ha gått i ettan på gymnasiet. Om hur hon istället börjar arbeta på ett kafé. Börjar bråka med sin bästa kompis. Flyttar ut från sina oförstående föräldrar, och in till sin mycket mer förstående mormor. Om hur hon träffar Isak - den grekiske guden som har så fina linjer vid munnen att Alicia inte kan sluta stirra på dem. Och om hur det känns när hela hennes värld trillar sönder av sorg.
"Jag är Alicia. Sexton, snart sjutton, med kolsyra i venerna och håret på svaj. Och nej, jag är kanske inte riktigt självlysande. Men det är fan på gränsen."
